Jag håller på att flytta...

...och såhär ser min bloggarplats ut just nu! Det gäller ju att vara kreativ...

Citat

Här är ett citat jag hittade som sammanfattar till stor del vad film betyder för mig;



"I think a movie can inspire change, absolutely. Art, a book, a painting, a song, can definitely inspire change, whether it's a small change or a big change but you know there's novels I've read or a scene in a film that I've seen where I definitely inspired something and made a change or addressed an issue in my life or done something cliché like make a phone call. Absolutely, that's the power of art you would call it because it inspires movement within yourself. You know it's only really powerful when it reflects on you and you can relate to it or are moved by it in some way."




Rose Byrne, skådespelerska som jag upptäckte efter hennes biroll i Marie Antoinette som Antoinette's rödhåriga bästa vän. Byrne spelade rollen perfekt och jag tycker hon förtjänar mer credd för den än vad hon verkade få, hon har lyckats skapa en oemotståndlig karaktär som man önskade var ens bästa vän i det verkliga livet. Då har man gjort en bra rollprestation, i mina ögon. Och Byrne har ju sagt en del kloka saker också!

Musikvideos. Del två av... låt oss säga ett tusen?

Hittade just en helt fantastisk musikvideo, så jag fortsätter i det här temat, det har ju trots allt att göra med film!

Låten heter "Island Blues" av Koop, och vad som kanske är viktigare för er läsare att veta; den är regisserad av JF Julian och utspelar sig i Paris. Vi får följa en prostituerads ångest efter sina... ehm, "utekvällar".

Till en fantastisk modern twist på blues/jazzlåt ser vi denna prostituerade tjej supa, röka, få ångestattacker och vara allmänt dekadent, ända till det fatala slutet i världens vackraste stad; Paris. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är som fångar mig i videon, kanske är det fotot, storyn eller scenografin. Den är hursomhelst otroligt vacker och plågsam... Melankolisk.

"Now I'm looking for you,
or anyone like you"

(Och jag skulle kunna bjuda er på 100 bilder till)

Vi är inte sånna som i slutet får varann

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.

Apropå det här med musik.

Apropå det här med mitt ändrade intresse, mot musiken. Jag har ramlat för Håkan Hellströms "Nu kan du få mig så lätt" och då gäller det inte bara låten, utan även musikvideon. Är den inte fantastisk?

För mig påminner den om Roy Anderssons klassiker "En kärlekshistoria", kanske för att både långfilmen och Håkan lyckas fånga hur det är att vara ung, hur det känns. Det ligger något gammaldags och klassiskt över musikvideon och även över långfilmen. Både visuellt vackert och ett vackert djup. Se!

Förlåt

Förlåt för en hemskt dålig uppdatering. Jag tror inte att det är någon som läser här längre. Så jag ber väl mest om ursäkt till mig själv.
Det känns tyvärr som om mitt intresse för film har svalnat; pinsamt, tråkigt och plågsamt. Känns lite som om jag har tappat en grundsten i mitt liv, filmen har hjälpt mig i jobbiga perioder de senaste fem åren kanske, som en slags tröst och ett löfte om en bättre tid som kommer. Att mitt intresse då har svalnat får mig att känna som att jag håller på att tappa greppet om mig själv och om min verklighet. Som att jag på ett sätt har tappat min personlighet och bara blir till någon anonym, ytlig. Jag känner mig inte längre som en person, utan bara en människa.
Jag har börjat ägna min tid mer åt musik, och då främst electronica, indie etc. Dessutom läser jag en hel del om olika klubbar, jag tror det är min 17-och-8-månaders-gamla kropp som längtar ut.

Jag vet inte om det är sommarsolen, maj-stressen eller mina personliga problem som hopat sig under våren som orsakat förändringen, men jag tror den återvänder till hösten. I trean ska jag nämligen läsa filmvetenskap och rörlig bild (alltså att man gör sina egna filmer) och då ökar nog motivationen för att sitta i ett mörkt rum i oktober, mer än i juni i allla fall. Det får bli så.

På återseende<3