-

kryper längre och längre in i mitt skal,
tills jag inte finns kvar.

Bomb.

Ja okej, Hiroshima släpptes just över mig. Jag låter Karin Ström ta över vad jag vill skriva tills jag krossat tillräckligt många tallrikar.

jag minns det som ett stråk av lättnad
för du kändes ingenting
inte förrän nästa morgon
satte min beredskap in
jag trodde att du kunde få mig
utan att häftas vid din själ
men jag bedrog mig och när du gick därifrån
var jag under ditt befäl
så tillåt mig att känna
tillåt mig att minnas dig
tillåt mig att vara
den som missförstod och fäste sig
med dina ögon framför spegel
när mitt ansikte förbytt
du stal alla mina vapen
och börja leta efter nytt
vår romans var inte dödfödd
den var aldrig ens förlöst
och ändå tänker mina läppar
på din mun bevekningslöst
tillåt mig
tillåt mig att minnas dig
tillåt mig
tillåt mig att sakna dig

Övergångsperiod.

AJAJAJ. Skakar, svettas, plågas på ställen jag inte visste fanns. Vill spy. Undrar hur jag kunde vara så jävlajävla dum. Är inte mer än ett frånvarande streck, en obetydlig illusion med ett nedgående underhållande värde. Hatar mig själv för att jag gråter, för alla bortslösade månader, för sånt som aldrig blev. Låtar. Tankar. Förvandlas till sten och kan inte tänka klart, koppla.

Nothing's permanent. Not even death.

Heath Ledger, Cristopher Plummer, Lily Cole, Johnny Depp, Jude Law, Terry Gilliam... Jag längtar så jag kan dö till premiären av The Imaginarium of Doctor Parnassus.

Possibility.

Spela; Lykky Li - Possibility

so tell me when my sigh is over

you're the reason why i'm closed

tell me when you hear me falling

there's a possibility it wouldn't show

Mode.

Känner i princip aldrig såhär inför kläder; men detta är perfektion.

Varför vänta till våren?

http://thomasclothing.net/

om du var här.

Tid
Du är Dig inte lik
Min knutna hand i fickan
Sömn
Jag kräver ingen sömn
Jag vrider mig på nålar
Tid
Allt ska bli som då
Jag nöjer mig med tystnad


Tid och all Min energi
slösar jag på nålar

Kärlek.

Kärlek kanske inte är det absoluta som i alla filmerna, kärlek kanske inte är ämnad för alla och kanske är det okej ändå.

Den stora frågan

KLIPPA.INTEKLIPPA.FÄRGA.INTEFÄRGA.IDENTITETSKRIS.INTEIDENTITETSKRIS.

Givande.

Ny plan: att hitta den rätta systemkameran, ta ut min studentpresent och bli lika skön som den här snubben. Och förhoppningsvis ta lite fina bilder.

Höst.

Lär mig sakta men säkert att välkomna hösten. Det är svårt när jag fortfarande har sommar i kroppen och sinnet.

Jag önskar att hösten vore såhär. Skirt ljus, röda löv och päls som värmer bara ben. Och kan jag inte få det så åtminstone en Holga/Dianakamera.

Varför det är så svårt

Han vet inte bara vad jag behöver och vill ha, han har blivit vad jag behöver och precis vad jag vill ha.

Det är ju precis såhär.

"We are just friends. Several times now, I have fallen asleep intertwined with you. Cheek to cheek, even lip to lip--just feeling your breath on my skin. We go no further. Today we went for a walk after a summer pour, and I could feel the warm steam rising from the streets.

Now tonight, I sleep alone. It's probably healthy because when I'm tangled up with you I can hardly sleep at all. I spend the whole night on fire, quietly smoldering most of the time. Except when you pull me closer and rub your soft scruffle up and down my neck and chest. Or when you grab me by the hip bone and sink your thumbs into my flesh, sending electric chills up and down my body.Or when you pull me into you, sliding your fingers down my spine until they press the small of my back (chills, again). Or when your lips find the back of my neck and you mumble about how good I smell. Those are the times that the smoldering gives way to a blazing flare and all I can do is hope for a nap the next day.

But not tonight. You're there and I'm here. I could never tell you this, but every night your body isn't pressed against mine, I have to pack pillows around myself just to fall asleep. But we are just friends, and I'm sure you sleep fine without me." - Le Love Image

citatet och den återkommande tanken

Hur överger man drömmen när den är verkligare än verkligheten själv?

We're doomed!

Har insett först nu att jag kan överge mina feministiska drömmar om jämlikhet när tonårspojkarna och 20-plussarnas mentala förmåga har stannat kvar i lågstadiet. Som ett stort kollektivt lågstadiedisco.
Och när männen blir 30+ och äntligen hänger med kvinnors mentala mognad är de så fysiskt tilltagna att intresset inte finns, såvida de inte kallas för Moneybrother av hela svenska folket.

Lösningen? Alla kvinnor får väl bli lesbiska. Eller en påtvingad kollektiv regression.

I've come to wish you an unhappy birthday..?

Okej. Alla har olika förväntningar på den perfekta födelsedagen. Men jag tror att de flesta kan komma överens om att gråta sig själv till sömns inte är måttet på världens bästa födelsedag.

Då är det fint att påminnas om att alla omkring en inte är en kollektiv skitstövel, att det finns folk som ställer upp och är så otroligt fina. Dels ett handskrivet brev från Axelina och dels ett blogginlägg från Julia. Tack ni fina människor!


"idag tycker jag att vi alla hurrar för min käraste vän charlotte som fyller nitton år.(av naturliga anledningar känner jag mig minst i världen nu, men det gör inte så mycket)eftersom att hon för tillfället befinner sig i båstad kommer mitt stora firande av henne ske en annan dag. delvis på emmaboda! hur hon ska firas på bästa sätt där ska jag tänka ut. något kommer jag nog på. eventuellt kommer det att slås ihop med det faktum att vi firar ett år som vänner på emmaboda.
det är helt sjukt.
ett år.det känns som tio.
grattis min finaste vän.
jag älskar dig!"

En återvändsgränd.

Längtar efter systemkameran och lite inspiration. Lite livslust och tid för läsning. Tid att sortera tankar. Och en och annan Pepes pizza.





Det blir väl bättre? (ja, jag lever förresten. Eller när är man egentligen levande?)

Bonjour Tristesse.

Och när festen är över, är det en tanke som kvarstår.

Jag måste härifrån.

Ångesten är total.

Min ångest har ökat de månaderna, har subtilt accelererat sen augusti, nu är kulminationen här och jag kan inte ens längre sätta ord på ångesten jag har.

ILSKA

JAG BLIR SÅ ÄCKLIGT JÄVLA IRRITERAD PÅ FAMILJEMEDLEMMAR, SOM, VARENDA NATT MAN MÅSTE SITTA UPPE OCH PLUGGA FRÅGAR OM MAN INTE BORDE GÅ OCH LÄGGA SIG. TROR NI INTE ATT DEN TANKEN HAR SLAGIT MIG REDAN?! OCH TROR NI INTE ATT OM JAG KUNDE SOVA ISTÄLLET FÖR ATT PLUGGA; HA TAGIT DEN CHANSEN FÖR EX ANTAL TIMMAR SEN?! Uppenbarligen behöver jag motivation till att plugga, inte sova. Den motivation finns det redan för jävla mycket av.

Vad ni alltså då gör bäst i är antingen att ge mig kaffe, eller gå därifrån och låta mig vara påtvingat kreativ i fred. Jag vet att ni menar väl, men detta förvärrar enbart situationen. Sitter jag inte och gråter är det bäst att ge mig kaffe och inte störa. Men nej, istället ska jag förklara varför jag sitter uppe i en kvart, varpå de går därifrån och jag bli istället skitsur över att de stört mig i en kvart och antingen a) varit idiotförklarande "stackars-dig"-rösten eller b) blivit irriterade över min alternativt skolans dåliga planeringsförmåga. Ingen av dessa reaktioner hjälper mig, istället tar de bort min lilla positiva tanke och ännu mer tid.

Nu är utbrottet över. Godnatt.

Jag är fullt medveten om den totala klyschan av en stockholmare med en systemkamera att kasta sig över träden i Kungsträdgården - men jag blev ganska nöjd.

Får jag önska något?

Jag önskar att hjärteskärande saknad inte var en mänsklig känsla,
och att den istället ersattes utav lycklig längtan.

Jag har gjort slut med kärleken.

"Why does love leave me
so damn cold
now I'm getting old

... and now come the tears
heavy and hot
as it comes clear
this is all we got.

As i hold you to my bed
like a cancer, or a curse.

As we fall back into the impossible dream".

Augustine - Patrick Wolf

Sanningen är att jag är så jävla trött.

Jag borde läsa mer, skriva mer, filma mer, fota mer, studera mer, umgås mer, sova mer, dagdrömma mer, bjuda till mer men allt jag gör är att dricka för mycket kaffe, tänka för mycket på dig, oroa mig för mycket och dansa för mycket. Sanningen är att jag är så jävla trött, på Stockholm, på mig själv, på alla omkring, på teatern, på reglerna och på fängelset. Sanningen är att jag är så jävla trött och jag vill bara bort men ändå inte bli lämnad ensam.

Komplext.

Jag hatar att du är den som jag med inlevelse älskade allra, allra mest en gång för så länge sen att det känns påhittat, som en avlägsen dröm som jag förvisso kan återge på ett väldigt naturtroget sätt när jag vid vissa olämpliga tidpunkter på diverse tillställningar har lust med det.

Vad jag behöver just nu.

1. En kamera som tar fantastiska bilder. Exempelvis en system Canon D60, eller en Diana.
2. En egen, tom lägenhet.
3. Julias brända blandskivor åt mig.
4. Lugn och ro.
5. Möjligtvis Bon Iver som står i ett hörn och sjunger vad jag vill.
6. Ett gott te med tillhörande tekopp utan botten.

7. Och självklart, kombinationen av dessa.

...och jag kände exakt ingenting.

idag såg jag simon på stan.

Le Love. Uppdatering.

foto från le love image - nya favoritbloggen. eller iallafall topp fem.

Nu har jag precis uppdaterat lite på bloggen, sånt som jag tycker är läsvärt. Läs och titta vad jag tar inspiration av och mina duktiga vänners kreativitet!

Hur man vänder en skitkväll till en bra kväll.

Kvällen blev en riktig skitkväll, planer genomfördes inte och massa missförstånd och arrogans tog istället planernas plats.

Så vad gör jag då för att inte vilja begrava mig under täcket tillsammans med min besvikelse resten av kvällen? Jo, jag sätter på några Audrey Hepburn-filmer (plural, javisst) och njuter av 60-tals miljöerna och framförallt av vackra och charmiga Audrey Hepburn. Hon är så fantastisk att det är smärtblandad njutning att titta på henne!

Och en lookalike jag har en girlcrush på...

Jag är dum i huvudet.

Har inte skrivit om film sen den 19e juni 2008. Måste bli bättre på det där, för jag har ju massa att berätta. Egentligen.

Ond, skapad cirkel.

Hur ska man orka tro på sig själv när ingen annan gör det? Och hur ska man kunna förvänta sig att andra ska tro på en när man inte själv gör det?

Dream.

"Jag vill ta en paus från mig sjäv, sova i tusen år och växa fast i drömmen."

en text om en smutsig kärlek.

Och du ser honom på gatan. Du ser de röda jeansen och det hugger till i hjärtat.
Isande värme.
Och hans lugg faller ner i ögonen och du får svårt att andas. Men han ser dig inte, för du vågar inte bli sedd.

Och du tar ett djupt andetag, känner hur ungefär allt gör ont men hör av dig till den där andra killen för det bedövar smärtan. Den riktiga smärtan.

Och du går på festen, du träffar den andra killen. Du träffar hans vänner och allt gör så ont, han är så bra men det är inte han. Och du bedövar din skuld med alkohol och snart spottar du, får spya i håret och det är fel han som försöker hålla bort håret och ge dig vatten. Sakta försvinner alkoholen ur kroppen och allt det riktiga blottas, det är bara dina känslor kvar och det gör så inihelvete ont. Och mobilen är tyst; kommunikationen är död och ändå ekar alla tankar och minnen i huvudet.
Det gör ont att andas, kroppen värker, du förtvinar men du reser dig upp tillslut.

Och allt förblir obehagligt tyst.

No, not daydreaming. Nightdreaming. Eyes open.

You've got cucumbers on your eyes

Too much time spent on nothing

Waiting for a moment to arise

The face in the ceiling

And arms too long

I'm waiting for him to catch me

Vad är egentligen verklighet?

Här är tystnaden som skär, här är saknaden som lär.

... är jag så jävla omöjlig att leva med?

JA. TACK.

Underbar bild.

Vet någon vart man kan hitta läppstift i liknande nyans? Det enda jag har är ett läppglans, som tyvärr försvinner på två minuter, från Make up store från 2002. Det börjar ta slut...

Winter harmony.

...och en bildserie jag älskar. Jag har en svag punkt för det lite korniga bilderna i ljus och dovfärgskala, med en harmonisk men ändå melankolisk känsla. Plus att den där varma chokladen ser oemotståndligt god ut.
Dessa bilder får mig att längta tillbaka till tiden när jag hade massor av alone time, åt gott och mest vilade och läste en masssa. Åh vad jag längtar tillbaka.

Morning.

Jag blev just lite förälskad i denna bild.

Sånt man glömt att skriva i bloggen som är intressant.

Jag är inte särskilt bra på att uppdatera, i know. Min ursäkt är väl att jag har massa massa för mig, praktik, skola, vänner etc, och att det jag fokuserar och tänker på är för privat för att blogga om. Män. Blä.

Dock finner jag ämnet otroligt intressant, relationer, och jag har länge velat skriva lite mer krönike-liknande om det. Det är inte omöjligt att det dyker upp lite texter om det framöver!

Just nu har jag praktik på Taste PR och jag har vansinnigt kul här! Det är en pr-byrå med eventinriktning, senast i onsdags arrangerade vi Alcazars releasefest. Det var flamingos, schlagerbögar och pastellfärger överallt och jag fullkomligt älskade det, trots att jag inte alls är sån själv. Jag lutar istället åt goth/synth/rave/clubkid/rock/lykke li/svart-och-svår hållet för tillfället. Kanske lite modebloggaraktigt egentligen, men det vill man ju inte riktigt erkänna. Blä.

Dagens tips är att kika in på nya Rodeo. Där kan du hitta min absoluta favoritbloggare Signe Siemsen. Och Nike Felldin är inte dum heller. Och sen är det ju faktiskt Rodeo vi snackar om, alltså är kombinationen fantastisk!
Mitt andra dagens tips är att byta facebook språket till pirat-engelska. Vansinnigt roligt, man förstår cirka hälften. Till exempel; log out = abandon ship. Det gör du på settings och sen på language.

Nu ska jag dricka kaffe och kika på bloggar; idag händer inte mycket på kontoret. Ikväll ska jag på middag hos Henrik och sen blir det party hos Helena. Underbart!

Jag har förvandlats till en modebloggare

Jag tappade, helt seriöst, andan när jag såg dessa skor. Jag fick kippa efter andan som en fjantig liten tjej, alternativt modebloggare, och fick konstiga blickar av mina medarbetare.

Men titta bara på de små mästerverken... Det är hemskt att inse men det enda man kan säga är faktiskt GAAAAAH CRAVINGS!!!

åtta.

åh herregud så fint.

Lyckligt introvert.

Jag hittade just en av de finaste bilderna jag någonsin sett, på lolitas.se.

Bilden representerar precis det jag tycker om när jag är på mitt allra bästa humör. När jag är introvert, för mig själv, men otroligt harmonisk och lycklig. Då jag kan sitta och läsa en bok i flera timmar, dricka te och titta ut genom en glasruta med regndroppar, eller en massa ljus i olika färger. När jag är i denna sinnesstämning är det alltid vår.

När humöret infaller sitter jag allra helst på stadsbilioteket, inne eller utanför på trappan, eller åker cafe-spårvagnen i timmar. Det är fint.

En härlig helg.

Nu är ytterligare en helg över och den har varit rolig. Helgen har känts ovanligt lång när man festat fyra dagar i rad (ons, tors, fre, lör) och dessutom går halvtid i skolan...

I onsdags fyllde Sara år (vi var på samma nyårsfest) och det firade vi såklart. Dock visste varken jag eller Jessica om den hemliga planen - att gå till toxic (!) och det var något vi inte heller förstod förrän vi stod inne i lokalen. Jag har ju faktiskt inte koll på vart Toxic ligger...

Det var inte my cup of tea men jag hade kul ändå, sjungandes till schlager med 19 kronors öl i hand. Öl är gott, och billig öl är godare.

Kul var det dessutom på vägen hem när Ebba tryckte in en hel chipspåse i munnen och försökte prata samtidigt...

Skolan rullade på som vanligt och gick ovanligt snabbt, jag pluggade inför ett förhör i Mediekommunikation, detvar egentligen ett prov på allt vi har pluggat på under vår gymnasietid, men lika bra att repetera.

På kvällen fanns det två alternativ framför mig; vernissage på nyöppnade Skylten med Makode Lindes (ficks) utställning och därefter Knast, eller Bonder Bar med Linnie där hennes kompis skulle dj:a. Det blev Bonder Bar, och det var väldigt kul att se Linnie bli full... Och självklart att träffa lite nytt folk.

Fredagen var här och hälften av våra lektioner blev inställda på plats, inklusive förhöret. Ovärd pluggning dagen innan alltså, men istället gjorde jag och Carro ett grupparbete i religion och som vi blev klara med på en halvtimme. Värt.

På kvällen kom Petra över, vi drack drinkar och kollade runt på Facebook. Därefter mötte vi upp Ella och så gick vi på Knast. Där träffade jag ett gammalt ragg som totaldissade mig, alltid lika kul. Ella och Petra försökte dessutom tvinga med mig Harry B James, men det gick inget vidare, därefter gick jag hem och sov.

Lördagen var kommen och den spenderades dels med mamma, där jag fick lite nya snygga kläder, och därefter med pappa där jag fick en Tarantino-box. Jag har fortfarande inte sett Resorvoir Dogs, och jag kallar mig jälv för filmnörd. Pinsamt.

Kvällen spenderades återigen på Knast, den här gången med fashion-gänget (Ax, Marina, Simon) och dessutom Ragna, Robban, Marta och Sophia Bolinder som jag inte umgåtts med sen grundskolan, och så en massa andra jag inte minns namnet på. Dessutom delade vi bord med Kleerup i cirka 10 sekunder, coolt. Och så fick jag gratis öl. Gratis öl är godast. Sjukt härlig kväll.

På vägen hem spårade vi och kastade mackor på varandra, gjorde samekvinnan, strippan, hopplade och sjöng Lay all your love on me, som alltid när vi är på Knast. Sophia, som inte umgåtts så mycket med oss på senare år, frågade om vi kunde vara fullare. Då hade vi druckit cirka två öl var, för flera timmar sen, och var därmed nyktra. Säger en del om våra personligheter... Dessutom bestämde vi att vi ska gå till Sjätte Tunneln nästa fredag, en medeltidsklubb. Alla som läser denna blogg känner mig tillräckligt för att veta vad jag tycker om medeltiden. Jag hatar medeltiden. Men klär man ut sig, något jag älskar, får man gratisöl, och det gillar jag. Marta och jag ska vara Stockholms blodbad, Ragna och Ax ska vara Ronja och Birka och Marinaska vara joker. Simon kan väl se ut hur som helst och ändå se bra ut, modell som han är.

Söndagen fixade jag med min klänning som jag ska ha på en kommande 50-års fest, den är inte riktigt klar men är sjukt snygg. Den består av en H&M-klänning, en gardin och en massa blingbling. En mer målande och förklarande bild lär väl dyka upp! På kvällen såg jag Du Levande, bara ett år efter alla andra, och den var helt fascinerande galet rolig.

Imorgon blir det mer fix med klänningen, pluggande och senare filmen Repulsion på Cinemateket med Julia. Jag kommer få grov ångest av den filmen, ska bli intressant...

"This is the guy who thinks he is the shit, but actually he's only shit."

Vem känner igen sig? Vem känner någon som stämmer in på detta?

en fin dikt jag hittade på någon blogg, kommer ej ihåg vilken.

its nothing you said its nothing you did it
belongs to everyone,
one day next to it if im strong ill stay
its everything you said and did
you touch
you give
it is never well enough recieved
in a contemplating state of mind
or who am i kidding in this worn out fucking kind
of mind. of fucking mind.
nothing is ever well recieved,
only melancholy is concieved