I've come to wish you an unhappy birthday..?

Okej. Alla har olika förväntningar på den perfekta födelsedagen. Men jag tror att de flesta kan komma överens om att gråta sig själv till sömns inte är måttet på världens bästa födelsedag.

Då är det fint att påminnas om att alla omkring en inte är en kollektiv skitstövel, att det finns folk som ställer upp och är så otroligt fina. Dels ett handskrivet brev från Axelina och dels ett blogginlägg från Julia. Tack ni fina människor!


"idag tycker jag att vi alla hurrar för min käraste vän charlotte som fyller nitton år.(av naturliga anledningar känner jag mig minst i världen nu, men det gör inte så mycket)eftersom att hon för tillfället befinner sig i båstad kommer mitt stora firande av henne ske en annan dag. delvis på emmaboda! hur hon ska firas på bästa sätt där ska jag tänka ut. något kommer jag nog på. eventuellt kommer det att slås ihop med det faktum att vi firar ett år som vänner på emmaboda.
det är helt sjukt.
ett år.det känns som tio.
grattis min finaste vän.
jag älskar dig!"

En återvändsgränd.

Längtar efter systemkameran och lite inspiration. Lite livslust och tid för läsning. Tid att sortera tankar. Och en och annan Pepes pizza.





Det blir väl bättre? (ja, jag lever förresten. Eller när är man egentligen levande?)