fredagen den 5:e

Heey!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade, vilket alltid är synd. Jag måste komma igång med det här nångång. Senare.

Fredagskvällen var mycket trevlig. Den här helgen är den första på över 2 månader där jag inte har planerat in något, jag är närapå utmattad efter en hektisk period, och kvällen visade sig bli spontant och rolig, sånt älskar jag!
Hursom, jag hade inga planer på fredagskvällen men Marina hörde av sig och ville gå ut. Självklart kunde jag inte tacka nej. Hon kom över på middag, vi drack vin och tittade på den nyköpta Mamma Mia! filmen med sing-along-version, lay all your love on me och chiqiquita spelades på repeat. (There's no way you can deny this...) Därefter drog vi till Snörfh - något som jag missade en gång tidigare och som jag ångrade grymt.
Massa festivalkompisar var attending och det såg riktigt lovande ut. Vi kom väl dit runt kvart över tio - halv elva, tog stämpel och gick direkt till ett litet ställe vid slussen där det delades ut gratis pannkakor av ungdomskyrkan. Vi hade en mycket krystat och stel konversation med en medlem ur kyrkan, sånt där kallprat som bara blir jättestelt av oförklarerlig anledning. De står VARJE FREDAGSKVÄLL och ger ut gratis pannkakor i kylan, helt frivilligt och volontärt. Och då predikar de inte ens så de verkar inte få ut så mycket av det. Stackars, galna människor.

Pannkakan var inte heller särskilt god, så vi tackade för oss och begav oss tillbaka mot snörfh.
Det första vi möttes av, efter att lämnat in jackorna, var ett ödebelagt dansgolv. Jag överdriver inte. De enda befolkarna på dansgolvet var massvis av ballonger - snyggt men inte så jäkla praktiskt. Fulla dansande människor (om de någonsin skulle dyka upp, vill säga) skulle väl få en hjärtinfarkt av ljudet av ballonger som gick sönder.
Dansgolvet var så öde att om inte musiken med den tunga basen var där (som fick väggarna att vibrera) så skulle man kunnat skrikit "HALLÅÅÅÅÅ?" och fått ett eko till svar några sekunder senare. ÖDE var ordet.
Efter att ha spenderat cirka en halvtimme inne, druckit varsin öl/cider, insåg vi att vi hade samma filosofi; otroligt bittert att ha spenderat 120 spänn på ett skitställe men båda ville dra vidare för att åtminstone göra något av kvällen. Vi bestämde oss för knast - visst stänger det ett, men inträdet är på 20 kr och jag har aldrig haft tråkigt där, man träffar alltid någon man känner eller så lär man känna nya personer. Knast är nog ett av mina favoritställen. Menmen, mer om det en annan gång.

Vi kom hursom fram till knast, betalade 20 spänn i dörren, beställde varsin öl och började dansa. Temat för kvällen var underbart - Britney Spears-tema! Mina tidiga tonårsdrömmar, som hamnat i koma de senaste åren, vaknade till liv igen och allting var underbart. Jag tokdansade till Toxic och kassa technoversioner av Dont let me be the last to know - vilket är lite av charmen i Knast - dess dåliga musik och underbara, familjära stämning.
Jag sprang rakt in i Eric, vän och groupie till knast, som kvällen till ära hade på sig en sådan Britney-peruk hon haft sen hon rakade av sig håret; nån blond, page-liknande sak. Mycket snygg var han. Vi snackade lite, varpå han dansade iväg och ställde sig på högtalaren, och jag och Marina satte oss i soffan. Nu kom det bästa - vi hörde tonerna av LAY ALL YOUR LOVE ON ME! Att just denna låt spelades är roligt av två anledningar;
1. Att jag och Marina hade sjungit på den tidigare under kvällen och kunde texten.
2. Att efter ett annat besök på knast, med axelina, hopplade vi iväg längs upplandsgatan och skrålade just Lay all your love on me. Vi är lite konstiga. It's a fact.
Marina och jag sprang upp och började genast briljera folk omkring oss med våra kunskaper om låttexten. Dock tappade vi bort oss lite i texten och människors intresse för oss svalnade brutalt framför våra ögon. Oh well, man kan inte få allt här i livet.

Strax innan stängning kastade de ut Britneys nya singel i publiken - jag fick tag på ett ex. Därefter plågade jag min popparvän Julia hela lördagen med den skitkassa Womanizer.

På lördagen insåg jag också att mina sista cash spenderades på lördagsmorgonen i form av lussebullar. Synd, när det är cirka två veckor kvar till nästa studiebidrag. Synd, att jag har 7 öre kvar på mitt konto. Jag måste skaffa ett jobb.


En inte-så-kort sammanfattning på min helg. Nu ska jag ta igen veckors förlorad sömn.

//C