måndag 29 december 2008

Brutalt.

Hon står ensam
Andas.
Så kallt
Att rök bildas
När hon andas ut.
Tittar apatiskt
På hans ryggtavla som rör sig
Bort från henne.
Längre bort, längre bort
Tills den försvinner.
Hon står kvar
Där hon stod tidigare
Men allt har förändrats.

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh så vackert.
Mhhh, vad bra du är.

Nu ska jag vara svart och svår; nämligen dricka (svart!) kaffe och ha Godard-marathon. Med mig själv. Och analysera dikter.
Det är faktiskt sant...
Sorgligt nog.

Puss.